För över 40 000 år sedan började de första blåsrören dyka upp. Det är okänt var de först uppkom, men det är troligt att det skedde på många olika platser ungefär samtidigt. Idag används blåsrör främst bland naturfolken i de tropiska områdena i Syd- och Mellanamerka, i delar av södra Asien och även i Afrika. I dessa, ofta primitiva, områden finns det gott om råmaterial för tillverkning. Blåsrör användes även under Vietnamkriget, i Europa under medeltiden och av Ninjas i 1500-talets Japan. Blåsröret har alltid används som ett jaktvapen, men även som ett mycket fruktat stridsvapen, särskilt på Borneo. Naturligtvis har det också alltid varit en fritidssysselsättning i form av prickskytte.
............. ........
Nästan ljudlöst, med stor säkerhet och med en enorm precision jagar och fäller indianernas blåsrörskyttar sitt byte som vanligen består av småvilt, fåglar, apor och ibland mindre krokodiler. Även fiske med blåsrör förekommer.

Längden på blåsrören varierar mellan 0,5 och 5 meter beroende på användningsområde. Dess största kaliber är vanligen ca 10 mm. Materialet består av urborrat trä eller bambu. Vissa sorters gräsrör används genom att det placeras mellan två halvor av en kluven tunn trädstam eller ett bamburör. Gräsröret utgör då själva loppet medan de yttre halvorna fungerar som stabilisatorer och skydd. Blåsröret är av utmärkt hantverk och ofta mycket vackert utsmyckade med färgglada band och fjädrar. Utseende och material varierar kraftigt beroende på geografiskt område och indianstam.

Projektilerna utgörs av 5-70 cm långa, ofta förgiftade, pilar tillverkade av trästickor, palmbladsnerver eller liknande. Lerkulor används för att inte skada päls och fjäderskrud som ibland tas tillvara. Pilarna är vid basen försedda med en bomullstott, ett stycke växtmärg, fruktfibrer eller annat mjukt material som fyller ut röret för att skapa lufttäthet. Pilarna förvaras i ett koger (en behållare) för att inte skada skytten.

Spetsarna kan vara bestrukna med olika slags gift. Det mest kända är "curare" som förlamar muskulaturen, även andningsmuskulatur. Djuret kvävs till döds. Curare används främst av indianer i Amazonas regnskog och erhålls från olika arter av växtsläktet strychnos. På Borneo förekommer ett speciellt pilgift med hjärtförlamande effekt. Det framställs av mjölksaften från upas- eller antiarträdet.

Andra mer eller mindre förekommande pilgifter som används kommer främst från växtriket (mer info), men även från ormar, spindlar och grodor, t ex de s k pilgiftsgrodorna. Storleken på bytet varierar, men med de olika sorters gift som används kan djur upp till 200 kilo fällas och utan olägenhet förtäras.
........... ......
Idag förekommer blåsrör inte bara bland naturfolk. Många skytteentusiaster har också upptäckt att blåsröret erbjuder en verkligt annorlunda sport, upplevelse och fritidssyssel-sättning. Nu i ett modernare och ännu effektivare utförande med betydligt större möjligheter.